”Den Lilla Sparven”
Paris, Belleville 19 december 1915. Ett skrik under en lyktstolpe. Här föds Édith Giovanna Gassion, med tiden känd över hela världen som Édith Piaf. Om hon verkligen föddes på gatan är oklart. Det sägs vara en legend. Hennes framtida liv blev emellertid minst lika dramatiskt som en eventuell legend.
Som dotter till två gatuartister, hade Édith en del att brås på. Modern, Annetta Giovanna Maillard, var gatusångerska. Fadern, Louis-Alphonse Gassion, var contortionist; en akrobat med förmåga att tänja sin kropp till det yttersta.
Édiths mor brydde sig mycket lite om sin dotter. Under en tid bodde Édith hos sin mormor Emma. När fadern blev inkallad i den franska armen 1916, togs Édith till sin farmor, som drev en bordell i Normandie. I den udda kombinationen bordell-barnhem, växte Édith upp ända till sina tidiga tonår.
De som flanerade på Paris´gator vid den här tiden, kunde kanske ha turen att få se en gatushow, med en makalös akrobat och en liten sjungande flicka. Édiths far hade hämtat henne från bordellen, och hon fick följa med sin far på hans gatushower. Hennes uppgift var att samla in pengar.
Vid ett tillfälle önskade dock publiken att Édith skulle sjunga, och det gjorde hon med bravur. Paret drog in en stor summa.
Édith bodde nu med sin far. Hans kärleksliv gick för lösa boliner, något Édith fick erfara, då hon ibland fick finna sig i att dela säng med, förutom sin far, även dennes älskarinnor.
Med sina erfarenheter från gatans uppträdanden, bildade Édith något år senare en duo, tillsammans med en förmodad halvsyster, Simone Berteaut. Det gick dem väl i händer, så väl att de kunde hyra en egen lägenhet.
Nu, fyllda femton år, kan Édith agera mer självständigt. Hennes röst är en god inkomstkälla, och så småningom återvänder hon till sin barndomsmiljö.
Män kom tidigt in i Édith s liv. Redan vid den här tiden, möter hon Francois Nicot, med vilken hon förlorar sin oskuld.
Något år senare inleder hon ett förhållande med en ny man, Louis Dupont. Han flyttar omedelbart in till Édith och Simone. Snart är Louis och Édith förlovade, och inte långt därefter är Édith gravid.
Louis ogillade Édith s uppträdanden på gatorna, och ansåg att ett ”riktigt” jobb skulle vara bättre för henne. Édith s arbete blev nu, att tillsammans med Simone, binda begravningskransar.
Men Édith kände en längtan till musicerandet i stadens vimmel. Missnöjd med sin partner, och hans förhållning till uppträdanden på gatorna, gick Édith bakom ryggen på honom. Med dottern Marcelle på armen, var Édith snart tillbaka i sitt värv som gatumusikant. Louis blev inte nådig när han fick kännedom om detta, och förhållandet upplöstes.
Marcelle fick bo hos Louis, medan Édith fortsatte som gatuartist. Under ett års tid hade hon ingen kontakt med sin dotter. Då fick hon veta av Louis att Marcelle låg på sitt yttersta, drabbad av hjärnhinneinflammation. Édith hann inte ta farväl.
———-
1935 lät Édith höra sin stämma på en nattklubb, ägd av Louis Leplée som för övrigt förärade Édith hennes artistnamn, Piaf (Sparv). Detta var Édiths första scenframträdande. Leplée såg Édiths möjligheter att slå igenom som artist, och förde fram henne i Paris´ ledande musikkretsar.
Édith förmedlade i många av sina sånger en bild av ur livet på gatan kunde te sig; den värld Édith kände bäst och hyste stor kärlek till.
Édith s karriär gick bra under några år. Emellertid; 1939 blev Louise Leplée mördad, och den som blev misstänkt och anklagad för mordet, var Édith . Lyckligtvis blev hon friad, och hennes karriär kunde fortsätta. Skivförsäljningen tog fart och letade sig vartefter bortom Frankrikes gränser. Édith tog vara på erbjudanden om att fara på turné, där platser som USA och Sydamerika fick ta del av hennes scenshower. Vid denna tid skrev hon sådana världssuccéer som ”La Vie en rose” och ”Non, je ne regrette rien”.
Kriget medförde att Édith hamnade i svårigheter. Hon hade flera engagemang i Paris under ockupationen, och for även till Berlin för uppträdanden. Detta ledde till att hon stämplades som förrädare av en del fransmän. Lyckligtvis blev det känt att Édith även framfört sina sånger i fångläger, och därtill hjälpt utsatta för nazisternas grymma agerande att fly. I ljuset av detta, tonades kritiken ner markant.
Intressant att notera är att Édith Piaf även besökt Sverige, och uppträtt på Liseberg. Detta skedde 1947. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev: ”Édith Piaf stod igår på Konserthallens estrad med delvis nya visor men alltjämt lika gripande. Av de saker hon inte tidigare sjungit på Liseberg har hon bland annat låtit höra ”Den lille mannen” i radio. Men radion kan inte göra rättvisa åt denna brinnande intensiva konstnär vars mimik och patetiska gester är en del av hennes konst. Man måste se henne!”
Édith Piaf blev bara 47 år. På grund av flera åkommor, orsakade av alkoholmissbruk och missbruk av receptbelagda mediciner, avled hon av leversvikt.
Flera tusen människor kom till hennes begravning. Drygt 100 000 människor kantade gatorna, som en hedersbetygelse.
Édith är begraven på Père Lachaise i Paris.
Marianne Illikainen
Bo Flodin
Källor: Wikipedia
Examensarbete Institutionen för Beteendevetenskap Sociologi
Édith Piaf: Att överskrida på förhand givna förutsättningar. Författare: Carolinn Bäck.
Lisepedia
