I landet Egalia är det kvinnorna som är familjeförsörjare. De arbetar bl a som direktörer, politiker och yrkesfiskare. Männen är hemmapappor som tar hand om barnen och hemmet. Här är det männen som pyntar sig för sina kvinnor. De permanentar sina skägg, rullar upp skägg och hår på papiljotter och bär PH=Penishållare.
Bokens huvudpersoner är direktör Rut Bram, hennes hemmaman Kristoffer, sonen Petronius och dottern Ba.
I Egalia säger man kvinniskor istället för människor. De anser också att Gud är en kvinna. Att hon först skapade kvinnan och att mannen skapades av ett av hennes revben. En ogift kvinna som blir gravid kan välja en annan man än barnafadern som far till sitt barn. Den utvalde mannen får vad som i Egalia kallas ”faderskapsbeskydd”. I familjen är det kvinnan som bestämmer när och om det ska skaffas barn. Under tiden måste mannen äta P-piller. När kvinnan så har bestämt sig för barnalstring får mannen göra uppehåll med sina P-piller.
Petronius går på ”svenbal” när han är 15 år. Det gör alla pojkar vid den åldern. Tanken är att de förhoppningsvis ska hitta en kvinna som vill ge dem faderskapsbeskydd. Och har man som pojke tur, blir man av en kvinna medbjuden upp i ett ”svenrum” där de då blir av med sin svendom. Det händer Petronius och han blir huvudstupa förälskad i kvinnan som väljer honom. Det enda han då får veta är att hon heter Gro. Sedan går det flera månader tills de ses igen. Under tiden går han och trånar efter henne. Gro berättar att hon är 10 år äldre än Petronius, men att hon vill ha honom och vill ge honom faderskapsbeskydd.
Läraren i skolan, Herken Uggelberg, börjar prata med Petronius och hans manliga klasskamrater om att starta en mansklubb. Han berättar att en gång i tiden hade männen mer att säga till om i samhället än vad de idag har. Och det är nu hög tid att börja motarbeta mansförtrycket. Snart börjar dessa planer ta form och man startar sin mansklubb. Man håller till i lärarens hus för att kvinnorna inte ska få någon vetskap om saken. Till slut eskalerar det hela i att pojkar och män bränner sina P-håar på bål utanför riksdagshuset.
Boken får ses som en satir för samhället som det ser ut idag.
Foto: Franz Airiman
