Cornelia Africana och hennes söner – Tiberius Gracchus och Gaius Gracchus
100-talet f.Kr. var en tid i förändring i det romerska riket. ”Bröderna Gracchus” drev igenom demokratiska reformer i Romarriket – med stöd av deras politiskt aktiva mamma.
Cornelia Africana levde c:a 190 f.Kr. – 110 f.Kr.
Hon var den första romerska kvinna som vi egentligen vet något om – som alltså inte bara är ”ett namn.” (I antikens Rom var det männen som styrde och skapade det mesta av den historia som vi idag känner till. )
Delvis hör också Cornelias mamma, Aemilia Paulla (även kallad Aemilia Tertia), till gruppen av tidigt kända kvinnor.
Cornelia Africana var gift med Tiberius Gracchus den äldre.
Kvinnorna hade länge haft en stor betydelse i hushållet. Om mannen var borta, t.ex. på grund av krig, tog kvinnorna över männens uppgifter. Många hade också en viktig representativ roll i familjen. Emellertid blev flertalet kvinnor bara kända till namnet, men från och med nu skulle många romarinnor skapa en egen historia i det romerska riket.
Cornelia Africanas familj är intressant ur flera synvinklar.
Det var inte endast att hon räknas som ”den första kända kvinnan i Rom.”
Hennes eget äktenskap var ”över klassgränserna.”
Dessutom var hennes två söner aktiva med reformer.
Det är kanske främst hennes två söner som har gjort henne berömd, men Cornelia var mer än bara mamma. Hon var själv aktiv socialt, kulturellt och politiskt.
Hennes föräldrar kom bägge från överklassen. Hennes pappa var Publius Cornelius Scipio, en av Romarrikets mest berömda militärer. Hennes mamma var Aemilia Paulla, dotter till Aemilius Paullus – en annan känd militär.
Cornelia gifte sig med Tiberius Gracchus den äldre – som hade gjort karriär inom såväl politiken som militären. Trots åldersskillnaden – han var 45 år gammal, medan hon bara var 18 – var äktenskapet lyckligt. De fick 12 barn. Ovanligt många barn för en romersk familj.
Flertalet av barnen dog emellertid i tidig ålder.
Några som överlevde barndomsåren var sönerna Tiberius Gracchus den yngre och Gaius Gracchus.
Efter makens död levde Cornelia som änka under ca 45 år. Under dessa år avslog hon alla äktenskapsförfrågningar. Det mest kända frieriet kom från den egyptiska kungen Ptolemaios VIII.
Cornelia överlevde inte bara sin man, utan även sina söner Gaius och Tiberius. Vid hennes död var endast dottern Sempronia kvar i livet.
Med en stark personlighet och med en hög utbildning hjälpte hon sina söner i deras karriärer. (Trots att hon faktiskt var motståndare till deras reformprogram.) Hon var aktiv såväl politiskt som kulturellt och hade ett högt anseende i Rom.
Cornelia tillhörde ”patricierna” – överklassen/adeln. De som hade fina anor.
Hennes make kom från ”plebejerna” – den folkgrupp som flertalet invånare tillhörde.
”patricier” betyder ”fädernas ättlingar”
”plebejer” kommer av ”plebs” = ”folket”
HÄRAV KOMMER DET MODERNA ENGELSKA ORDET ”PLEBISCITE,” SOM ANVÄNDS I VISSA ENGELSKTALANDE LÄNDER I BETYDELSEN FOLKOMRÖSTNING.
”Plebiscite” var också namnet på de beslut som fattades i den s.k. Folkförsamlingen, i antikens Rom.
Det rådde en viss ”flexibilitet” – det var möjligt att gifta sig med någon från en annan samhällsgrupp. Vid denna tid (100-talet f.Kr.) innebar sådana ”gränsöverskridande giftermål” inte längre några större problem. Efter tre århundraden med ”klasskamp” hade folk (plebejer) nu möjlighet att göra politisk karriär och att bli valda till ämbeten som tidigare var reserverade enbart för patricierna.
(När republiken ersatte kungadömet i Rom – omkring år 500 f.Kr. – hade patricierna nästan all makt.)
När nu alla kunde bli valda till olika ämbeten blev det alltmer jämställt mellan patricier och plebejer. Ämbetsmännen blev istället en klass för sig.
Rom var ett maskulint, pragmatiskt samhälle. Männen styrde och det var resultatet som räknades. Emellertid fanns en rad kvinnor som styrde i bakgrunden.
Samt män som, i likhet med Cornelia Africanas söner, kämpade för ett mer jämlikt/jämställt liv i det romerska riket.
Ett nytt fenomen i Rom var de s.k. latifundierna – gigantiska jordbruk. Stora egendomar där arbetskraften utgjordes av slavar.
Bakom storgodsen stod ofta personer som hade blivit mycket rika – och ville bli ännu rikare och ännu mäktigare.
Enskilda, fattiga bönder utkonkurrerades.
Inom detta område gjorde Cornelia Africanas två söner ett betydelsefullt arbete.
Som folktribuner i Folkförsamlingen bestämde de sig för att kämpa för en mer rättvis fördelning.
Tiberius Gracchus var en av sönerna. Levde ca 162-133 f.Kr.
Folkförsamlingen var en av maktfaktorerna i det dåtida Rom. Den bestod av representanter för folket och hade möjligheten att omkullkasta beslut som hade tagits av politikerna i den styrande Senaten. Emellertid kunde politikerna köra över Folkförsamlingen och det fanns gränser för vad som tilläts.
”Folkets församling” hade ett antal utvalda talespersoner, s.k. folktribuner. Antalet varierade, men var minst två.
Under detta århundrade samlades det mesta av marken i enorma storgods, drivna av slavar. Småbönderna höll därför på att försvinna helt.
Tiberius var folktribun 134-133 f.Kr.
Han föreslog nu en reform som skulle lösgöra ny mark och skapa många nya bönder. Efter att ha fått en protesterande kollega avsatt blev den föreslagna reformen genomförd.
När han försökte gå vidare och bli omvald uppstod emellertid oroligheter, där han blev mördad. Reformarbetet avstannade, men många nya småjordbruk hade redan skapats.
Tiberius bror, Gaius Gracchus, gjorde karriär inom den romerska armén under flera årtionden, men ett tiotal år efter broderns död beslöt sig även Gaius för att gå i dennes fotspår. Under sin tid som folktribun 123-122 f.Kr. genomförde han en rad nya lagar. Reformering av rättsväsendet, fler landreformer och en säker spannmålsförsörjning för huvudstaden Rom hörde till de nya lagarna.
Året efter hans tribunat använde hans politiska fiender den politiska oro som han och hans politiska allierade hade orsakat som en ursäkt för att utlysa undantagstillstånd och marschera mot Gaius anhängare, vilket ledde till Gaius död.
Efter hans död rensades hans politiska allierade ut i en rad rättegångar, men det mesta av hans lagstiftning förblev ostörd.
NU NÄR BÅDA SÖNERNA HADE DÖDATS LÄMNADE CORNELIA ROM OCH HON FLYTTADE TILL EN VILLA UTANFÖR NEAPEL.
HON FORTSATTE MED ETT RIKT SÄLLSKAPSLIV OCH TOG EMOT MÅNGA GÄSTER I SIN BOSTAD.
Efter hennes död, ca 80 år gammal, restes en marmorstaty till hennes ära. Idag återstår dock endast basen.
Den skulpturgrupp som syns ovan gjordes långt efter hennes död.
Källor: wikipedia
