Författaren som ofta räknas som Sveriges första feministiska poet och som var en av de första kvinnliga författarna som kunde försörja sig själv på sitt författande.
Hedvig Charlotta Nordenflycht föddes 28 november 1718 i Stockholm.
Hon var dotter till kamreren i Kammarkollegium Anders Andersson Nordbohm och Christina Rosin. (Hennes pappa adlades under namnet Nordenflycht.)
Hon betraktas som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon skrev främst dikter, men även annat författande ingick i hennes produktion. Vanlig prosatext, samt även ”rokoko-visor” (Sånger/visor inspirerade av rokoko, den stil som dominerade inom konsten vid 1700-talets mitt.).
Hennes skrifter handlar till stora delar om kvinnor och kvinnofrågor, men även om män – de män som hon levde tillsammans med under tre korta förhållanden. Därför är hon känd för dikter om både lycklig och olycklig kärlek.
Som exempel kan nämnas diktsamlingen Den sörjande turtur-duvan och dikten Över en hyacint.
Nordenflycht var en kvinnlig författare som skrev för kvinnor. Under 1700-talet hörde detta till ovanligheterna, även här i Sverige.
I början använde hon pseudonymen Den Unga Herdinnan, men sedan lät hon publicera allt under sitt egna namn.
Hon gick över alla rådande ”gränser” för kvinnor. Att vara en kvinnlig författare gick kanske bra, men inte om hon syntes offentligt. Helt ok om publiceringen skedde i hennes makes namn – eller under en annan manlig pseudonym.
Kvinnans ställning under 1700-talet såg olika ut. Klass, civilstånd och ålder var faktorer som spelade in. Nordenflycht tillhörde överklassen, vilket medförde att hon fick fler möjligheter till utbildning och att hon hade pengar. (I de flesta fall måste kvinnliga författare ha en man i deras närhet som kunde försörja deras skrivande). Nordenflycht var änka, vilket innebar att hon hade full kontroll över sina egna pengar.
Kvinnligt tankespel, i fyra volymer, är ett av hennes mest kända verk. Dessa är till stor del skrivna som debattinlägg i politiska och filosofiska frågor, samt i frågor angående kvinnans rättigheter. Hon skrev först under Den Unga Herdinnan, medan de senare delarna författades under eget namn.
Det fanns kvinnliga författare, men de skrev främst tillfällesdikter (tillfällighetsdikter). Detta var dikter som skrevs för ett speciellt tillfälle, t.ex. ett dop, ett bröllop, eller en begravning. Det var ”acceptabelt” för kvinnor att skriva sådana dikter, även offentligt. Alltså för allmän publikation.
Varför var det okej att kvinnor skrev tillfällesdikter? Svaret är enkelt och belyser den rådande samhällsordningen, som emellertid var i förändring. Denna typ av dikter ansågs som ”sämre litteratur”, något som Nordenflycht faktiskt höll med om.
Över hälften av Nordenflychts texter är faktiskt tillfällesdikter, men hon var den enda kvinnliga författaren från denna tid som skrev och publicerade texter i ”finare genrer”.
Samtidigt var hon den mest aktiva författaren när det gällde kvinnofrågor och hon visade tydligt att hennes ambition var att förbättra situationen för kvinnor med sitt skrivande.
Hon levde i förändringens tid för kvinnor. Upplysningstiden hade tagit sin början och världsbilden förändrades, i alla fall för de högre klasserna.
Hon kom från en rik familj och hade därmed större möjligheter till utbildning än de flesta kvinnor.
Hon stängdes ändå ute från formell utbildning, bara för att hon var kvinna. Dörren var därmed stängd för all vetenskap.
Hon tvingades då att hämta sin kunskap på annat håll. Till sinnet var hon en utpräglad filosof och ställde frågor som passade bra i 1700-talets upplysningstid. Emellertid kände hon en stor frustration över sin situation som kvinna.
Nordenflycht ansåg att kvinnor först och främst borde se sig som MÄNNISKOR, sedan som kvinnor. I Kvinnligt tankespel skrev hon att kvinnor borde studera naturvetenskap. Här levererade hon för första gången ett KRAV om att kvinnor fritt skulle kunna utöva yrken.
Om hennes kamp var för alla kvinnor har ifrågasatts. Kvinnligt Tankespel dedikerade hon till rika kvinnor som hade tid och råd att studera.
Hon bör ses som den djärvaste författaren inom kvinnopolitik under frihetstiden (1718-1772).
Emellertid saknas konkreta planer i hennes texter. Det enda ”kravet” var att kvinnor skulle ha rätt att ha ett yrke.
Anmärkningsvärt är att hon bara ”tyckte” att omyndigförklarandet av kvinnor borde upphöra.
Uppenbarligen ville hon gå ”försiktigt” fram. (Under rådande omständigheter).
Eftersom hon var änka hade hon blivit myndig. (Principen var alltså: ”Kvinna och gift = ej myndig” och ”Kvinna och änka = myndig). Samtidigt står det klart att Nordenflycht hade varit lyckligt gift.
HON HADE FLERA AV TIDENS FILOSOFER SOM IDOLER. EN AV FAVORITERNA VAR ROUSSEAU.
Hennes beundran för honom tog snabbt slut när Rousseaus kvinnosyn blev uppenbar.
I ett brev till H. Alembert (en annan filosof) skrev Rousseau om en teater som skulle inrättas i Genève. I brevet hävdar Rousseau att kvinnor ”inte var kapabla till att förstå, och allra minst göra, konst”. Han ansåg att kvinnor ”inte ägde känslan och elden som konsten krävde”
Rousseau var dessutom emot offentliga kvinnor och tyckte att de skulle hålla sig hemma.
Nordenflycht svarade med dikten Fruentimrets försvar.
I dikten gick hon till angrepp mot Rousseau och kritiserade honom för hans bristande insikt när det gällde kvinnor. Hon ansåg hans sätt att resonera kriminellt. Kritiken riktades direkt mot Rousseau och ses som en av de första feministiska texter som har skrivits i Sverige.
Inom privatlivet gick det sämre. Inget av hennes tre förhållanden varade länge.
Först en kortvarig förlovning med sin lärare, Johan Tideman. Dessvärre avled han innan de hann gifta sig. Sedan träffade hon prästen Jacob Fabricius och gifte sig med honom 1741. Paret flyttade till Karlskrona; ett kort, men lyckligt äktenskap. Fabricius dog endast nio månader efter giftermålet. Hon flyttade nu tillbaka till Stockholm och bosatte sig i ett hus på Lidingö. Här ägnade hon tiden åt att sörja och att skriva dikter i denna anda.
Hon blev berömd med ”Den sörjande turtur-duvan”, en samling dikter som hon gav ut efter sin andra makes död.
https://svenskadikter.com/Den_s%C3%B6rjande_Turtur-Duvan
Hennes troligen mest lästa dikt, ”Över en hyacint”, är skriven som en kärleksförklaring till en yngre man som hette Johan Fischerström. Han blev hennes sista förälskelse. Dikten skrevs 1762.
Det sista förhållandet blev komplicerat. Hon avled redan år 1763, endast 44 år gammal.
ÖVER EN HYACINT
Du rara ört som ej din like
I färg, i glans, i täckhet har,
Bland all din släkt i Floras rike
Din fägring mest mitt öga drar:
På dina blad Naturen spelar,
I konst, i prakt hon yttrar sig,
Den fina balsam-lukt du delar,
Förnöjer och förtjusar mig.
Med trogen omsorg jag dig sköter,
En lindrig luft du andas får,
En häftig il dig aldrig möter,
För hetta, köld du säker står.
Ett livligt väder på dig fläktar,
Som tränger genom blad och knopp
Och när av värma du försmäktar
En kylig flod dig friskar opp.
Men liksom du min hydda pryder
Och dig i all din täckhet ter,
En grym förvandlings lag du lyder
Du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
Och ledsnar vid min ömma vård,
Bland ringa stoft din fägring gömmer,
Du är ju otacksam och hård?
Men skall jag på en blomma klandra,
Det veka väsen klaga an,
Dess öde är att sig förandra,
Hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna,
Jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna
Det måste vara som det är.
Hon skrev flera ”rokoko-visor”. En av de mest kända är:
DORILLAS KVÄDE
Mel. Le plaisir de notre village.
Frihet, min fröjd, du min Gudinna,
Den jag mitt läger slagit hos !
I dina tjäll vi säkrast finna
Nöjets ros :
Kärlekens blomster snart försvinna,
Fly sin kos :
Vad för en Eld, vad farlig snara
Som i en hast all frid förtär !
Aldrig jag sett den nöjder vara,
Som är kär :
Skydda mig frihet, att förfara
Vad det är.
Hela dikten: länk nedan
.https://svenskadikter.com/Den_unga_Herdinnan_Dorillas_Kv%C3%A4de
Huvudkälla:
