300 ÅR EFTER HENNES FÖDELSE.
KRONPRINSESSA 1744-1751.
HON VAR SVENSK DROTTNING 1751-1771. HÖGUTBILDAD, FÖRETAGSAM, MÅLMEDVETEN, MED MÅNGA INTRESSEN.
HON FRÄMJADE KULTUR OCH VETENSKAP.
TILL EXEMPEL GAV HON FINANSIELLT STÖD TILL SVERIGES FÖRSTA FEMINISTISKA POET – FÖRFATTARINNAN HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT.
300 år efter hennes födelse – år 2020 – förekom hon i TV-serien Drottningarna. (Som fortfarande kan ses på TV4 Play.)
Hon föddes 24 juli 1720 som dotter till Sophie Dorothea av Hannover och Fredrik Vilhelm I av Preussen.
Preussen var en enväldig monarki i delar av nuvarande Polen och Tyskland.
I Sverige hade enväldet fallit 1718, i samband med Karl XII:s död. ”Frihetstiden” (1718-1772) styrdes Sverige av de två partierna ”hattar” och ”mössor” och hovet hade nästan ingen makt längre.
Redan som tonåring var Lovisa Ulrika föremål för många frierier och det gjordes många försök att hitta en lämplig make åt henne. Syftet med giftermål mellan länder var oftast att skapa allianser. Kärlek spelade en mindre roll. Vanligtvis ingen alls.
1743 kom ett anbud från Stockholm.
I Sverige hade Adolf Fredrik valts till tronföljare (efter ryska påtryckningar)och var i behov av en gemål. Vid denna tid diskuterades en allians mellan Sverige, Ryssland och Preussen. Ett giftermål mellan Sverige och Preussen rekommenderades. Två av Fredrik den stores systrar, Lovisa Ulrika och Anna Amalia, föreslogs som lämpliga kandidater. Det svenska sändebudet Carl Rudenschöld besökte det preussiska hovet och föreslog Lovisa Ulrika. Den preussiska kungen föreslog å andra sidan Anna Amalia. Fredrik trodde att hon skulle passa bättre i det parlamentariskt styrda Sverige. Sverige bestämde sig för hennes mer maktlystna syster istället – Lovisa Ulrika.
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika gifte sig 1744, varefter kronprinsparet reste till Sverige.
Tillsammans fick de fem barn, bl.a. de framtida kungarna Gustav III och Karl XIII.
Drottningen var mycket nöjd med sitt val av make. Han var mild och godmodig och hon sade sig redan från början ”ha känt sig som överlägsen part.”
Den styrande svenska kungen, Fredrik I, levde sina sista tio år som änkling. Hans fortsatta liv blev bekymmerslöst och fullt med amorösa utsvävningar. Mätresser, älskarinnor och även prostituerade ingick i hans bekantskapskrets. Därför fick han öknamnet ”Fredrik den slemme.”
(Den svenska kungen ska ej förväxlas med Lovisa Ulrikas pappa som också hette Fredrik I.)
Kronprins Adolf Fredrik var inte heller intresserad av Sveriges styrelse. Han var intresserad av hantverksarbete och ”stod gärna vid sin svarvstol.”
Lovisa Ulrika var drottningen som strävade efter enväldets återinförande i Sverige. Det skulle inte lyckas, men hennes engagemang gjorde det svenska hovet till en maktfaktor inom Sverige. Hon hade vuxit upp i Preussen, där hennes bror var enväldig härskare. Som svensk drottning hade hon därför Preussen som förebild. Målmedveten och uthållig sökte hon makten, för sig själv, hovet och för Sverige.
Hon tänkte inte finna sig i att monarkin hade förlorat sin makt och eftersom hon var den mest handlingskraftiga vid hovet var det dags för henne att agera.
Det faktum att makten nu låg hos politikerna i riksdagens två partier var inget som stoppade denna drottning. Om man inte kan styra landet själv, då gäller det att styra politikerna i önskad riktning. Det gjorde hon.
Viktigt var att skapa allianser. Inte minst med utlandet.
Hon var överens med sin bror om att Rysslands inflytande i Sverige måste bekämpas. Samtidigt borde en allians mellan Sverige och Preussen skapas.
Hennes motstånd mot allt danskt var välkänt och hon visade tydligt sitt missnöje över sonens, Gustav III, danska giftermål. Hon drog sig inte för att vara öppet otrevlig mot danska sändebud som besökte Sverige.
Sverige skulle få en drottning som genom att stödja olika partier och vissa personer ständigt sökte påverka politiken i den riktning som var önskvärd för henne. Det ryssvänliga mösspartiet såg hon vanligen som motståndare, men trots det lyckades hon vinna enskilda mösspartister som sedan röstade enligt hennes vilja. Hon skulle till och med starta ett eget parti.
LÄGET VAR DÄRFÖR MYCKET LÄMPLIGT FÖR LOVISA ULRIKA att redan som kronprinsessa aktivt engagera sig i svensk politik, trots att det svenska hovet inte hade någon egentlig makt längre. Hennes bror, Fredrik av Preussen, ville att Sverige ”befriades” från rysk kontroll och hade som önskemål ett förbund mellan Preussen och Sverige.
1745 drev riksdagen istället igenom en allians mellan Sverige och Ryssland. Lovisa Ulrika slöt nu en allians med hattpartiet. Genom att muta ledamöterna kunde hon påverka omröstningarna i riksdagen. Hon fortsatte med denna taktik som drottning. Det andra partiet, mössorna, var ryssvänligt och ville inte ha en allians mellan Sverige och Preussen, men det hindrade henne inte från att använda gåvor för att muta ledande personer inom mösspartiet. Detta i syfte att de skulle rösta med hattpartiet.
Ett exempel var ledamoten Kalsenius. Hon beskrev honom som:
”Den störste skurken i världen, men jag reser icke härifrån utan att ha mutat honom.”
Samtidigt hade Storbritannien och Ryssland andra planer. Deras kontakter i Sverige skulle – med mössornas hjälp – planera och verkställa en statskupp i Stockholm.
Lovisa Ulrika hann före.
1747 använde hon sina kontakter och lyckades ersätta den svensk-ryska alliansen med ett nytt förbund. Hon skapade nu en trippelallians mellan Sverige, Frankrike och Preussen.
Hon var fortfarande bara kronprinsessa och dessutom hade hovet officiellt sätt ingen makt längre i Sverige.
1751 BLEV LOVISA ULRIKA OCH ADOLF FREDRIK KUNG OCH DROTTNING. Adolf Fredrik fortsatte med sina hantverkssysslor.
Vid denna tidpunkt hade det uppstått en brytning mellan hovet och hattpartiet.
Drottningen bildade nu ett nytt parti – hovpartiet.
Som drottning skulle hon senare arbeta för att åter få en allians med hattarna. Under de närmaste åren blev flera politiker inom hovpartiet föremål för en närmare granskning. Detta tros vara den främsta orsaken till kuppen några år senare.
1756 genomfördes ett misslyckat kuppförsök. Dåligt planlagt och dåligt genomfört. Flera av kungaparets närmaste dömdes till döden. Det var uppenbart att Lovisa Ulrika var inblandad, men hon och hennes make kunde sitta kvar. De tvingades dock att göra avbön. Detta var kanske drottningens enda misstag. Under de närmaste fyra åren skulle hon få det svårt att agera politiskt.
För att få råd med kuppen hade hon låtit pantsätta juvelerna i sin drottningkrona. I allra sista stund lyckades hon få tillbaka dem.
1757 deltog Sverige i sjuårskriget mot det land som Lovisa Ulrika ville alliera sig med – Preussen. Hon såg detta som ett angrepp på henne själv och sin make.
1760 hade läget förbättrats. Nu kunde hovet åter spela en viktig roll.
Under 1760-talet gick Lovisa Ulrika över till att förhandla med flera partier samtidigt. Det betydde också att utrikespolitiken blev viktigare. De olika partierna stöddes av olika länder. Hon skapade ett eget sekretariat för dessa ändamål. Det så kallade ”Secretariat de la reine” (Drottningens sekretariat.)
Från 1766 började hennes inflytande minska. Kronprins Gustav III hade blivit myndig och fick mer att säga till om. Fem år senare blev Gustav kung.
I början av 1771 vistades Adolf Fredrik en tid på hälsohem. Åter i Stockholm åt han en riklig måltid. Detta ledde till yrsel och magkramp. Han drabbades av en stroke och avled i februari.
Lovisa Ulrika tog makens död mycket hårt och under hennes sista elva levnadsår levde hon som änkedrottning. Hon hade svårt att vänja sig vid den försämrade ställning hon fick.
Nu var sonen Gustav III kung. Efter ett år vid makten genomförde han en lyckad statskupp. Lovisa Ulrika var glad över att han hade lyckats, med tanke på hennes misslyckande. Emellertid hade det uppstått en brytning mellan mor och son. Hon saknade sin förlorade makt och ogillade det faktum att Gustav hade valt sin drottning hos ärkefienden Danmark. De försonades först vid hennes dödsbädd 1782.
Denna drottning visste vad hon ville, vilket kan ha sina nackdelar. Förutom att vara otrevlig mot alla danskar hade hon sin favorit bland sönerna. Det var Gustav III som var nummer ett. Karl XIII märkte detta tydligt.
Hon lyckades inte samla absolut makt omkring sig, men med sitt engagemang styrde hon ändå en stor del av politiken.
Hennes kunskaper inom språk, vetenskap och kultur var omfattande., men det fanns de som tyckte att hennes kunskaper var”för stora för en dam”.
KULTUR OCH VETENSKAP:
Lovisa Ulrika – en upplyst drottning
När Lovisa Ulrika kom till Sverige 1744 talade hon flera språk: Tyska, franska, latin, italienska och engelska. Hennes sjätte språk blev svenska.
Arkitektur, historia, konst, teater, geografi, matematik, filosofi och biologi – hennes intressen var många.
Lovisa Ulrika grundade Vitterhetsakademien för att främja konsterna och vetenskaperna, samt byggde Drottningholmsteatern.
Lovisa Ulrika hade vuxit upp i en tid då den franska upplysningens ideal var tongivande. Hon delade sin brors, Fredrik av Preussen, bildningsintressen.
Hög bildning var inte helt okontroversiellt. Som hovmarskalk Hans Gustaf von Rålamb skrev 1772:
”Hon har mer kunskaper och insikt i vetenskaperna än en dam behöver”
Men Lovisa Ulrika hade betydligt högre ambitioner. Hon ville vara en upplyst härskare i likhet med sin bror. Hon hade kontakt med flera berömda filosofer och vetenskapsmän. Till exempel hade hon brevkontakt med filosofen Voltaire. Det skulle vara bra med en lämplig plats att samlas på. Kanske ett bibliotek?
Som nybliven kronprinsessa fick hon en storslagen present i bröllopsgåva:
Drottningholms slott. Slottet hade nyligen blivit färdigbyggt. Byggnadens interiör kännetecknades av mörka och tunga miljöer i barockstil. Lovisa Ulrika kastade sig omedelbart över uppgiften att modernisera slottet i ljusare färger.
Framför allt ville hon ha ett ordentligt bibliotek. Det fick hon!
Det storslagna biblioteket på Drottningholms slott blev en samlingspunkt för den tidens intellektuella. Drottningens mest uppskattade gäst var Carl von Linné som väckte hennes intresse för naturvetenskap.
Hon agerade mecenat för konstnärer och gav finansiellt stöd till Sveriges första feministiska poet, författarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Många bibliotek byggdes främst för att ge ett bra intryck på besökare, men det råder ingen tvekan om att drottningen verkligen vistades i sitt bibliotek och läste böcker där.
I ett brev till systern Amalia skrev hon:
”Här på Drottningholm lever jag som en filosof. Om Du såg mig i detta ögonblick skulle Du finna mig i ett kabinett som jag låtit iordningställa och där mina böcker står… En god fåtölj får bilda slutpunkten i min beskrivning. Jag har dragit mig tillbaka, ingen får komma in utan mitt tillstånd och jag rår mig helt själv.”
Hon var emellertid inte överdrivet förtjust. Hon var van vid rikedom. Till sin bror, Fredrik den store, skrev hon:
”Kungen har just gett mig Drottningholm. Det är en storslagen gåva; stället är charmant.”
ÄVEN DET NÄRBELÄGNA KINA SLOTT VAR EN GÅVA FRÅN HENNES MAKE.
KINA SLOTT OCH TRÄDGÅRDEN OMKRING ÄR BYGGD OCH KONSTRUERAD I ROKOKO – DEN STIL SOM VAR POPULÄR VID DENNA TID.
Källor: wikipedia
