KVINNLIG RÖSTRÄTT – HELA VÄRLDEN
DEN KVINNLIGA RÖSTRÄTTEN infördes egentligen i flera steg.
Först hade inte heller männen rösträtt! Så småningom infördes begränsad rösträtt för en liten grupp män enligt principen ”alla män är jämlika, men vissa män är mer jämlika än andra män.”
En dag fick alla män rösträtt – även de med låg inkomst.
Nu var det kvinnornas tur.
Världskrigens slut följdes av att många länder införde kvinnlig rösträtt. Mellan 1918 och 1932 och efter 1945 fick många länder äntligen ändan ur vagnen. Emellertid drogs släden…, vagnen, av flera trötta hästar. Det tog sin tid helt enkelt.
I synnerhet vid Första världskrigets slut, runt 1918, införde många länder allmän rösträtt. Dessa stater hann därmed precis före Sverige.
EUROPA:
Man slås av att ett flertal europeiska länder införde allmän och lika rösträtt relativt sent. De europeiska staterna är markerade med fet stil.
GREKLAND väntade ända till 1952 med att införa allmän och lika rösträtt.
Kanske hade man väntat sig att grekerna skulle ha tagit detta steg tidigare. Deras huvudstad, Aten, brukar kallas demokratins födelseplats.
I Aten uppkom – på 400-talet f.Kr. – det styrelsesätt som de själva kallade ”Demos Kratis” ( ”folkstyre”). I det demokratiska Aten hade alla rösträtt. Låter ju bra att alla var inkluderade. Emellertid är det så att ”alla” inte betydde alla i vuxen ålder, utan enbart ”alla fria män.” (De män som inte var fullvärdiga medborgare i Aten saknade, liksom kvinnorna, rösträtt.) Det var en herrklubb helt enkelt. Denna ”maskulina” prägel på politiken finns delvis kvar i dagens Grekland.
Även om det bara var ”vissa män” som fick rösträtt i antikens Aten var det något helt nytt. Det vanliga styrelsesättet var envälde eller ”fåmannavälde.”
Många diktaturer har inga val alls, men de skryter med att de har allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor:
Eritrea har aldrig genomfört något val sedan landet blev självständigt år 1993 och den lilla nationen Brunei har inte hållit något val sedan 1962.
Detta gäller fler länder i listan, t.ex. Kina. Officiellt har alla rösträtt, men inga val hålls. I verkligheten har dessa länder alltså inte heller manlig rösträtt.
Ironiskt nog är dessa länder jämställda mellan könen – ingen får rösta.
I många länder har valdeltagandet varit lågt. Sociala traditioner eller i vissa fall direkta hot är ofta orsakerna. Ett exempel är Saudiarabien. Vid det senaste valet (tydligen har de val där!) röstade mindre än 10 % av kvinnorna.
Endast ett land i världen saknar kvinnlig rösträtt än idag – Vatikanstaten, men där bor det inte så många invånare!
Och hur står det till här på hemmaplan? I år är det 100 år sedan vi införde lika rösträtt för män och kvinnor. Det är tidigare än många andra länder, men Sverige var knappast bland de allra första. Det var inte bara de övriga nordiska länderna som var före oss. Kirgizistan och Georgien hör till länder som var snabbare än Sverige.
OM MAN VIDGAR SINA VYER bort från ”män – kvinnor” och istället tittar närmare på olika grupper i samhället, då blir det uppenbart att många har hindrats eller har fått det svårt att utnyttja sin rösträtt. Något som fortgår än idag.
SVERIGE införde som bekant allmän och lika rösträtt 1921, men det gällde inte de vuxna som ansågs vara ”mindre vetande” och hade blivit omyndigförklarade. Först 1988 togs omyndigstämpeln bort och först nu fick även de rösta.
Om vi fortsätter utomlands hittar vi
AUSTRALIEN. Här fick ”alla” rösträtt 1902 – men det gällde inte urbefolkningen, aboriginerna – De fick vänta till 1962 (män och kvinnor)!
SYDAFRIKA. Redan 1930 fick landets kvinnor rösträtt, men det gällde givetvis enbart VITA kvinnor. Av känd anledning fick de svarta (både män och kvinnor vänta länge. Ända till 1994.
USA. Här välkomnades kvinnor till vallokalerna redan 1920 – ett år före Sverige. I verkligheten gällde det även för USA främst vita. Först på 1960-talet blev det någorlunda jämställt. Innan dess hade det försvårats för svarta kvinnor att kunna ta sig till valplatser eller att över huvud taget ”tillåtas” att rösta.
Nu – 2021 – borde väl allt vara bra i USA ? Inte alls. USA skiljer sig mycket från Sverige. Amerikanska politiker använder såväl lagliga som olagliga metoder för att försvåra för främst färgade och fattiga medborgare att kunna rösta.
PORTUGAL. Redan på 1930-talet fick en liten grupp högutbildade kvinnor rätt att rösta. Emellertid var det först 1976, efter diktaturens fall, som alla portugisiska kvinnor fick sin rösträtt.
Winston Churchill har sammanfattat allt med demokrati och diktatur mycket bra, med nedanstående citat:
”Demokrati är ett mycket dåligt sätt att styra ett land på – men alla andra sätt är sämre.”
Nedanstående lista innehåller de flesta av världens länder. Vissa länder ingick i andra länder vid angivna årtal, men är presenterade på detta sätt i källtexten. Denna uppställning följer källan.
Europa och övriga i-länder är markerade med fet stil.
Några europeiska länder som verkligen sticker ut (när det gäller att vara sena) är Schweiz, Portugal och Moldavien. När det gäller Schweiz gick debatten delvis ut på att ”schweiziska kvinnor röstar som sina män och därför inte behöver rösta!” Den kvinna som inte var gift/sambo/särbo – vad skulle hon göra?
INFÖRANDE AV KVINNLIG RÖSTRÄTT – HELA VÄRLDEN:
1893: Nya Zeeland
1902: Australien (Men aboriginer fick vänta till 1962 – både män och kvinnor)
1906: Finland
1913: Norge
1915: Danmark och Island
1917: Kanada
1918: Österrike, Estland, Georgien, Tyskland, Ungern, Irland, Kirgizistan, Lettland, Polen, Ryssland och Storbritannien.
1919: Belarus(”Europas sista diktatur”), Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Ukraina.
1920: Tjeckien, Slovakien, USA
1921: Sverige
1924: Kazakstan, Mongoliet, Tadjikistan
1927: Turkmenistan
1929: Ecuador, Rumänien
1930: Sydafrika (endast vita) och Turkiet
1931: Chile, Spanien, Sri Lanka.
1932: Brasilien, Maldiverna, Thailand, Uruguay
1934: Kuba
1935: Myanmar
1937: Filippinerna
1938: Bolivia och Uzbekistan
1939: El Salvador
1941: Panama
1942: Dominikanska Republiken
1944: Bulgarien, Frankrike, Jamaica
1945: Kroatien, Indonesien, Italien, Japan, Senegal, Slovenien, Togo
1946: Kamerun, Djibouti, Guatemala, Liberia, Makedonien, Trinidad & Tobago, Venezuela, Vietnam,
1947: Argentina, Malta, Mexiko, Pakistan, Singapore
1948: Israel, Niger, Sydkorea, Seychellerna, Surinam
1949: Bosnien-Herzegovina, Kina, Costa Rica, Syrien
1950: Barbados, Haiti, Indien
1951: Antigua & Barbuda, Grenada, Nepal
1952: Grekland, Libanon
1953: Bhutan, Guyana
1954: Belize, Colombia, Ghana
1955: Kambodja, Eritrea, Etiopien
1956: Benin, Egypten, Mali, Mauritius, Somalia
1957: Malaysia och Zimbabwe
1958: Burkina Faso, Tchad, Guinea, Nigeria
1959: Madagaskar, San Marino, Tunisien, Tanzania.
1960: Cypern, Gambia, Tongo
1961: Bahamas, Burundi, Malawi, Mauretanien, Paraguay, Rwanda, Sierra Leone
1962: Algeriet, Monaco, Uganda, Zambia, Australien (alla – dvs. även urbefolkningen). Se även år 1902.
1963: Afghanistan, Kongo, Ekvatorialguinea, Fiji, Iran, Kenya, Marocko
1964: Papua Nya Guinea, Sudan
1965: Botswana, Leshoto
1967: Ecuador, Jemen
1970: Andorra
1971: Schweiz
1972: Bangladesh
1973: Bahrain
1974: Jordanien
1975: Angola, Mocambique
1976: Portugal (en liten del högutbildade fick rösträtt redan på 30-talet)
1980: Irak
1984: Lichtenstein
1986: Centralafrikanska republiken, Namibia
1990: Samoa
1993: Kazakstan, Moldavien
1994: Sydafrika (färgade – se även år 1930)
2005: Kuwait
2006: Förenade Arabemiraten
2015: Saudiarabien
Källa: www.baaam.se/livsstil (3/3 2020)
