Insidan DN 22 01 04 står det om ett pianomuseum i Lövstabruk Norduppland där ordförande är en kvinna Eva Helenius. Klaverens hus drivs som en ideell förening, och de har tagit hand om 600 pianon och orglar. Ordet piano är italienskt och betyder svagt. Det vi kallar piano heter egentligen fortepiano då man kan spela både starkt (forte) och svagt (piano) på det.
För några decennier sedan stod ett piano i nästan varje hem men idag körs dessa instrument till soptippen eller ges bort mot avhämtning. En gång i tiden var ett piano en viktig kulturbärare i alla samhällsklasser. Ett piano är ett vackert instrument men väldigt tungt, kan väga flera hundra kilo. Dagens moderna elektroniska klaviaturinstrument är mycket lättare och behöver inte stämmas och detta har gjort att pianon har blivit allt ovanliga i svenska hem. Våra pianon är ett oersättligt nationellt kulturarv och många musiker föredrar oftare ett analogt piano än ett modernt elektroniskt instrument. Det finns folk som ställt ett piano utomhus i snö väder och vind men när folk en gång i tiden skulle köpa ett piano var det oftast på avbetalning och många fick betala av detta lån per månad. De flesta av instrumenten på Klaverens hus är 100 år gamla och bygga ett piano var en omfattande procedur med god hantverksteknik och kunnande. Praktflygeln på Klaverens hus är byggd av Malmsjöfabriken i Göteborg för konst och industriutställningen i S:t Petersburg 1908 men kom aldrig iväg.
Klaver är ett samlingsnamn för alla mekaniska instrument som spelas med klaviatur och det kan vara hammarinstrument som pianon, flyglar, knappinstrument, som cembalo, blåsinstrument som dragspel, orgel, harmonium. Pianot är både ett stränginstrument och ett hammarinstrument.
I Sverige fanns det 300 pianofabriker där man började bygga orglar men gick över till pianotillverkning. Orglar tillverkades oftast på landet och pianotillverkningen blev en stadsnäring. Pianots storhetstid var i slutet av 1800-talet till 1930-talet då de flesta pianofabrikerna var det full fart i, och i denna tids goda uppfostran ingick det att kunna spela piano men det var inte bara de mest bemedlade som skaffade detta instrument utan även skolor, församlingar, och andra institutioner samt andra kunder som lärare, bönder, mamseller, hattmakare. I dag finns det inte någon tillverkning längre i Sverige och det började gå utför i början av 20-talet när radion kom och första spiken slogs i kistan. Svenska pianofabrikerna fick svårt att klara sig då importen från Östeuropa tog fart och priserna blev lägre. När tv:n kom i slutet av 50-talet slogs nästa spik i kistan och folk blev sittande framför burken i stället för att sjunga och spela.
Våra pianofabriker är borta men importerade instrument kommer alltid att finnas och därför kommer det aldrig att dö då det aldrig har varit billigare att skaffa ett eget piano.
Karin Lundqvist är en känd pianist (1898–1949) och hon var gift med Gerhard Lundqvist (1894–1985). Gerhard var en svensk dirigent och violinist och de gjorde turnéer tillsammans i Sverige.
Leif Lindström
